Industrin försäkrar svenska folket mot läkemedelsskador
Under 1970-talet skapades ett antal frivilliga ansvarsförsäkringar som trygghetsförsäkringen, patientförsäkringen och läkemedelsförsäkringen. De är alla s.k. "no-fault"-försäkringar, vilket innebär att de kan betala ut ersättning till de försäkrade utan att förhållandet kring skadans "vållande" är bestämt.
Läkemedelsförsäkringen kom till efter "neurosedynkatastrofen" på 1960-talet som medförde en insikt om att personer som skadades av läkemedel borde tillförsäkras någon form av ersättning.
Statsmakterna ville stifta en lag. Justitiedepartementet tillsatte en produktansvarskommitté som utarbetade ett lagförslag om ersättning vid läkemedelsskada. Tanken var att skapa ett slags "obligatorisk olycksfallsförsäkring" som gällde alla men inte var kopplad till den allmänna regleringen av skadestånd i domstol. Syftet var att ge dem som skadas ett bättre ekonomiskt skydd.
Medan lagförslaget behandlades i riksdagen presenterade läkemedelsindustrin en frivillig lösning på en läkemedelsförsäkring. Tanken var att alla tillverkare och importörer av läkemedel i Sverige skulle gå samman i Läkemedelsförsäkringsföreningen, LFF. Föreningen skulle teckna en försäkring för sina medlemmar hos en försäkringsgivare som garanterade att de som skadades av läkemedel fick ersättning. Läkemedelsbolagen skulle finansiera försäkringen genom att betala en premie i paritet med deras marknadsandel.
Statsmakterna ansåg fördelarna med en frivillig försäkring vara så många att lagförslaget lades på hyllan. Fördelarna var framför allt flexibiliteten hos en frivillig försäkring, den förenklade administrationen och det fria valet av försäkringsgivare.
Genom flexibiliteten skulle det vara lättare att vid behov genomföra ändringar i försäkringen. Dessutom fanns hela tiden möjlighet för statsmakten att träda in med lagstiftning – om industrin visade sig missköta förtroendet.
För den skadelidande hade Läkemedelsförsäkringen fördelen att garantera rätt till ersättning oavsett om någon var "vållande" till den anmälda skadan eller inte. Ansvaret kunde kanaliseras enligt villkoren i Läkemedelsförsäkringen och kostnaderna läggas direkt på de berörda parterna. Den skadelidande kan i dag välja om han ska driva sin sak i domstol eller utnyttja Läkemedelsförsäkringen.
Försäkringsgivare för Läkemedelsförsäkringen är från 2007 Svenska Läkemedelsförsäkringen AB, dessförinnan var försäkringsbolaget Zürich försäkringsgivare sedan 1988. Försäkringsansvaret är begränsat till högst 10 miljoner kronor för varje skadad person och till 250 miljoner kronor för samtliga skador under ett och samma kalenderår.Från 2009 har administrationen av försäkringen flyttats från Läkemedelsförsäkringsföreningen till LFF Service AB och istället för medlem är bakomliggande läkemedelsbolag numera aktieägare med en organisationsaktie per bolag.
Försäkringen är unik och bygger på delägarnas kollektiva och solidariska ansvar för läkemedelsskador i Sverige. Bakom Läkemedelsförsäkringen står tillverkande läkemedelsbolag (LIF), generikabolag, parallellimportörer, Apoteket AB, distributionsbolag som KD och Tamro samt forsknings och utvecklingsbolag.
