Stor text - Normal text - Liten text

Alla anmälare får sin sak prövad av experter

Allmänt

När någon har anmält en läkemedelsskada utreds ärendet i första hand av Försäkringsbolaget  Zürich som har i uppdrag att administrera och utreda läkemedelskador.

Svårare fall eller principiella tvistefrågor kan på begäran av den skadelidande, försäkringsgivaren eller LFF gå vidare till Läkemedelsnämnden för utlåtande.

Läkemedelsnämnden består av åtta ledamöter. Regeringen utser ordförande och fyra ledamöter, av vilka två företräder patientintressen och två medicinsk sakkunskap. Övriga ledamöter utses av försäkringstagaren. 

Nämndens yttrande är av rådgivande karaktär, men försäkringsgivaren följer oftast nämndens utlåtanden.

Sista instans för överklagande av beslut är allmän domstol, detta gäller skador som anmälts efter 2006. Tidigare anmälda skador handläggs enligt tidigare ersättningsåtagande och det innebär att överklagande avgörs av skiljenämnd. 

Antal anmälda skador per år varierar men under de senaste åren har det anmälts mellan 600-800 skador. Av dessa brukar cirka en tredjedel vara berättigad till ersättning.
Ungefär 10% av ärendena per år överklagas till Läkemedelsskadenämnden och i cirka 10% av de skador som överklagas medför Läkemedelsskadenämndens yttrande ändring i bedömningen av skadan.

Alla läkemedel har biverkningar i högre eller mindre grad. När ett läkemedel registreras innebär det att samhället accepterar eventuella nackdelar eftersom värdet av att ha läkemedlet på marknaden anses vara större. Läkemedelslagen säger att ett läkemedel inte ska ha "skadeverkningar som står i missförhållande till den avsedda effekten", (§ 4).

Vid utredningen om ersättning för en läkemedelsskada gör utredarna en riskvärdering. De tar hänsyn till faktorer som skadans svårighetsgrad och omfattning, den skadades hälsotillstånd i övrigt, läkarens möjlighet att förutse eventuella följder hos patienten, osv.

Kända biverkningar hos ett läkemedel är sådana som finns publicerade i FASS eller andra publikationer som riktar sig till förskrivare. Sådana biverkningar klassas som systemskador och berättigar inte till ersättning enligt t.ex. produktansvarslagen. Men i läkemedelsförsäkringen kan ersättning betalas ut också för kända biverkningar.
Vid biverkningar som inte är kända sedan tidigare är det ofta svårt att hitta ett orsakssamband mellan skadan och läkemedlet. Om läkemedlet förefaller vara den mest sannolika förklaringen till skadan kan ersättning utgå ändå.

De två viktigaste faktorerna som utredarna tar hänsyn till är grundsjukdomens och läkemedelsskadans svårighetsgrad. Grundregeln är att biverkningar som är lindrigare än grundsjukdomen inte ger ersättning utan får tålas. Skador som är allvarligare än grundsjukdomen är berättigade till ersättning. En cancerpatient måste t ex tåla de svåra biverkningar som cellgiftsbehandling medför: håravfall, illamående, diarréer, medan någon annan som får utslag av en salva kan kompenseras.

Hos patienter som använder flera läkemedel är det svårt att fastslå vilket preparat som orsakat skadan. Läkemedelsförsäkringen kan ge ersättning för skadan trots att man inte vet den egentliga orsaken – om man ändå kan fastslå att skadan beror på läkemedelsanvändningen.

Läkemedelsanvändningen behöver inte heller vara den enda eller ens den huvudsakliga orsaken till skadan. Om utredarna finner att läkemedlet har med övervägande sannolikhet utlöst eller bidragit till patientens skada kan detta vara tillräckligt.

Också läkemedelsskador som orsakats genom medicinering i förebyggande syfte kan berättiga till ersättning.

Vad kan man få ersättning för?

Ersättning från Läkemedelsförsäkringen utbetalas enligt skadeståndsrättsliga regler – d.v.s. att den som drabbats av en skada skall så långt det är möjligt försättas i samma ekonomiska situation som om skadan aldrig inträffat. De olika ersättningsposter som kan bli aktuella är följande:

Under ”akut sjuktid”

Sveda och värk – utbetalas under den tid då det fortfarande pågår en läkningsprocess och när patienten normalt skulle varit sjukskriven. Ersättning i denna del betalas självklart även till barn och pensionärer och den akuta sjuktiden får då uppskattas av sakkunnig läkare.

Merkostnader - ersättning betalas för nödvändiga och skadebetingade merkostnader – kostnaderna skall i möjligaste mån styrkas genom originalkvitton.

Inkomstförlust – ersättning för inkomstförlust betalas till dem som på grund av sin skada är förhindrad att förvärvsarbeta i samma utsträckning som han/hon skulle gjort som oskadad. Från läkemedelsförsäkringen utbetalas mellanskillnaden på den lön han/hon skulle haft som oskadad och vad som faktiskt utbetalas i form av sjuklön från arbetsgivaren, sjukpenning från försäkringskassan och eventuell ersättning från exempelvis AMF.

Under invaliditetstid – (den som på grund av sin skada får bestående men)

Lyte och men – graden av de bestående besvären invaliditetsgraderas av sakkunnig läkare och ersättning betalas enligt de invaliditetstabeller som årligen fastställs av Trafikskadenämnden. Ersättningens storlek beror på invaliditetsgraden och den skadades ålder. Ersättningen är skattefri i sin helhet.

Ersättning för rent utseendemässiga defekter betalas också enligt gällande tabeller för ärrersättning.

Merkostnader – skall som under akut sjuktid vara nödvändiga och skäliga och betingade av skadan. Eftersom det årliga beloppet – som efter utredning bedöms som skäligt – kapitaliseras och utbetalas som ett engångsbelopp måste merkostnaderna bedömas ur ett livsvarigt perspektiv. Ersättningen är skattefri i sin helhet. Vid betydande merkostnader uppmanas patienten att hos försäkringskassan ansöka om handikappersättning.

Olägenheter – avser att ge kompensation för de olägenheter och den anspänning patienten har i sitt dagliga förvärvsarbete – ersättning i denna del förutsätter sålunda att patienten yrkesarbetar på hel/deltid.

Vidare skall patienten under denna ersättningspost kompenseras för de olägenheter han/hon har i hem och hushållsarbetet. Här skall också beaktas framtida kostnadsrisker – d.v.s. kostnader som inte finns vid prövningstillfället men som med hänsyn till skadan kan uppstå i framtiden.

Inkomstförlust/livränta – ersättning för inkomstförlust betingad av skadan betalas löpande tills dess patienten återgår i arbete på heltid. Vid längre sjukskrivningar och där sjukskrivning synes leda till någon form av pension – d.v.s. patienten kan inte återgå i arbete på heltid – måste försäkringskassans utredning om sjukbidrag/pension avvaktas. I det fall kassan beslutar om hel eller partiell pensionsförmån inhämtas kassans utredning. Om pensioneringen uteslutande beror på besvär efter skadan betalar bolaget full inkomstförlust – d.v.s. skillnaden mellan vad patienten skulle tjänat och vad han/hon faktiskt har i form av lön, pension m.m.

Försäkringskassan beviljar ogärna yngre personer förtidspension utan börjar ofta med att bevilja tidsbegränsade sjukbidrag på upp till tre år med förhoppning om att patienten kan rehabiliteras tillbaka i helt arbete eller till annat lämpligt arbete med hänsyn till sin skada.

Läkemedelsförsäkringen kan aldrig slutreglera ett ärende förrän patienten återgått i arbete med samma inkomster som han/hon skulle haft som oskadad eller försäkringskassan fattat beslut om en definitiv förtidspension.