Aktuella fall i läkemedelsförsäkringen
Fall 3. Treåring fick ersättning för sveda och värk
Patienten, född 1995, sökte i februari 1998 läkare i samband med ett epileptiskt anfall.
Han ordinerades av behandlande läkare två olika läkemedel (mixturer). I samband med ett återbesök hos behandlande neurolog i maj 1998 - där det bland annat togs en del blodprover - konstaterades att patienten hade extremt låga blodvärden. Normalvärdet i HB för en treåring 120 mot patientens HB på endast 30.
Patienten lades omedelbart in för behandling i form av blodtransfusioner i första hand och för kompletterande provtagningar. Efter benmärgspunktion konstaterades att han inte själv längre producerade några röda blodkroppar.
Medicineringen mot kramper började successivt att "trappas ner" för att så småningom helt upphöra. Nya benmärgsprover visade kort tid efter det att medicineringen helt upphört att patienten återigen producerade röda blodkroppar.
Patienten vårdades under perioden juli t.o.m. december 1998 huvudsakligen på sjukhus vilket föranleder att den ersättning som utbetalas för sveda och värk blir betydligt högre än vid vård i hemmet. Den akuta sjuktiden bedömdes i patientens fall till perioden maj t.o.m. december 1998. Ersättning för sveda och värk utbetalades med totalt 36.000:- kronor. Läkemedelsförsäkringen tog i sin beräkning hänsyn dels till den långa tid patienten vårdats på sjukhus, dels till allvarligheten av den uppkomna skadan.
Ersättningen för sveda och värk erbjöds i maj 2000 och målsman uppmanades samtidigt att inkomma med krav på eventuella merkostnader som uppkommit på grund av läkemedelsskadan.
Av den medicinska utredningen läkemedelsförsäkringen vid denna tidpunkt hade tillgång till, framgick att patienten var återställd efter sin läkemedelsskada. Målsman informerades skriftligen i maj 2000 om att ärendet trots detta skulle hållas öppet ytterligare en tid och uppmanades återkomma i det fall han/hon inte bedömde patienten som helt återställd efter skadan eller om det förelåg krav på merkostnader.
Målsman påmindes i september 2000 och informerades om att inom sex månader återkomma med eventuella ytterligare krav inom nämnda tidpunkt. Eftersom målsman aldrig avhördes avslutades ärendet hos läkemedelsförsäkringen den 6 mars 2001.
Eftersom patienten i detta fall var återställd efter akuttidens utgång utbetalas ingen ytterligare ersättning från läkemedelsförsäkringen.
