Aktuella fall i läkemedelsförsäkringen
Fall 1. Livränta för bestående skador efter behandling med liniment
Patienten, född 1959, sökte i januari 1997 för besvär med ryggont. Hon ordinerades av behandlande läkare ett liniment som hon under en period av 10 dagar skulle använda för lindring av muskelstelhet, inflammation och smärta.
Patienten drabbades i mitten av januari av kraftig allergisk reaktion på överkroppen. Problem med blåsor i munnen samt problem med ögonen. Samtliga slemhinnor i andningsvägar, ögon samt underliv påverkades - patienten vårdades inledningsvis på brännskadeavdelningen.
Läkemedelsförsäkringen bedömde i juni 1997, efter att ha inhämtat kompletterande medicinsk utredning, att det förelåg en ersättningsbar läkemedelsskada.
Patienten fick bestående besvär och har efter läkemedelsskadan ej kunnat återgå till någon form av förvärvsarbete. Hennes kvarstående besvär består i symptom från slemhinnor i mun och svalg, underliv, hud och hår samt framför allt ögon.
I avvaktan på att patientens tillstånd skulle bli någorlunda stationärt - den tid vi i dagligt bruk kallar akut sjuktid - betalades ersättning för sveda och värk, merkostnader samt inkomstförlust.
På grund av den relativt långa läkningsprocessen blev den akuta sjuktiden bedömd till ca två år och patienten fick ersättning för sveda och värk med totalt 40.000 kronor.
På grund av ögonskadan blev patienten extremt ljuskänslig. Helt beroende av olika specialglasögön, fick införskaffa specialrullgardiner för alla fönster samt införskaffa olika speciallampor för att överhuvudtaget kunna se. Betydande kostnader betalades från försäkringen för olika hjälpmedel som införskaffades under den akuta sjuktiden.
Patienten blev sjukskriven på heltid fr.o.m. tidpunkten då läkemedelsskadan inträffade. Från läkemedelsförsäkringen utbetalades ersättning för inkomstförlust vilket motsvarar skillnaden på vad hon skulle tjänat om hon varit i fullt arbete och vad hon faktiskt fick från försäkringskassan i form av sjukpenning.
I september 1999 fick bolaget sådan medicinsk utredning att det med stöd av olika specialistläkare kunde fastställas en definitiv invaliditet på grund av hennes läkemedelsskada - invaliditeten bedömdes till totalt 40% varav ögoninvaliditeten till 19% och resterande del för slemhinneproblem. Dagen för invaliditet fastställdes till 1 januari 1999 - d.v.s. dagen efter det att akut sjuktid bedöms ha upphört. Hon var då - i oktober 1999 - 39 år och fick ersättning för lyte och men med 142.000:- kronor.
Med anledning av att patienten inte kunde återgå i arbete beslutade försäkringskassan att bevilja henne en hel förtidspension fr.o.m. november 1999.
Med hänsyn till omfattningen av merkostnaderna under akut sjuktid uppmanades patienten att ansöka om handikappersättning. Samtidigt som kassan beslutar om förtidspension tar man upp frågan om rätten till handikappersättning. Patienten beviljas - beroende på omfattningen av merkostnader och hjälpbehov sammantaget - handikappersättning med 36% av basbeloppet vilket i januari 2000 motsvarade drygt 13.000:- kronor. Eftersom patienten fått sina merkostnader betalda löpande under hela skaderegleringsperioden tom 1999, beviljade försäkringskassan henne inte någon retroaktiv ersättning - handikappersättningen började utbetalas fr.o.m. 1 januari 2000.
I och med försäkringskassans beslut om pension och handikappersättning kunde läkemedelsförsäkringen i mars 2000 göra en bedömning av patientens slutliga ersättning på grund av läkemedelsskadan.
Förutom ersättning för lyte och men betalas ersättning för eventuella merkostnader som inte täcks av handikappersättningen. Vidare kompenseras patienten för de olägenheter hon på grund av sin skada har i hem- och hushållsarbetet.
Utöver den årliga handikappersättningen betalades i denna del ett skattefritt engångsbelopp med 111.000:- kronor
Ersättning för inkomstförlust i form av livränta kunde nu också fastställas. Livräntan för framtiden fastställdes efter den inkomst patienten skulle ha haft år 2000 om hon kunnat arbeta full tid. Från detta belopp avräknades vad hon fick i pension från försäkringskassan och AMF vilket i hennes fall innebar en förlust på 58.800:- kronor/år som utbetalas fram tills dess hon fyller 65 år.
Den fastställda livräntas värdesäkras årligen - per 1 februari 2001 räknades livräntan upp med 5% och utgår i dag (2001) med ett årsbelopp på 61.700:- kronor.
Livräntan betalas ut månadsvis i efterskott och vid den tidpunkt patienten normalt skulle ha fått sin lön - d.v.s. omkring den 25:e varje månad.
Samtidigt som en slutlig livränta fastställes skall också utredas i vad mån patientens pension påverkas den dag hon fyller 65 år. Detta görs med hjälp av försäkringskassans uppgifter om intjänade pensionspoäng fram t.o.m. skadeåret samt bolagets beräkning av pensionspoäng fr.o.m. skadeåret t.o.m. det år livräntan fastställs.
I detta fall innebar läkemedelsskadan en pensionsförlust med avrundat 19.600 kronor i år 2000 nivå.
